Dessutom pågår fortfarande croudsoursandet. Nu finns Flickjox även som sång:

#Flickjox by davidnappel

Stort tack till @DavidAppl som varit kreativ i iPhone-appen Songify. Stort tack för det.

- Men om nio år, finns det ens e-post då eller måste man kontaktas via Flickjox?

Vi bor i dagarna, 10 personer, i en lånad lägenhet i centrala Visby, alla vi som tidigt på morgnarna stiger upp och gör God morgon Almedalen (#gma11). Det är 10 väldigt nördiga personer, som twittrar nästan lika mycket som vi pratar, och under timmarna som gick blev Flickjox ett internt même.

Jag, som under veckan svepts med av Google+ ställdes mot mina kollegor som till vissa delar har en mer nykter inställning och som började dissa tjänsten. “Är du inte med på det nya? Facebook är sååå 2007, men har du fått en invite till Flickjox va?” Och så fortsatte det. Vi är ett kollektiv där man inte slutar delta i köksdiskussionen att man är på övervåningen eller på muggen. Den pågår ju ofta parallellt på Twitter. Den här gången med hashtaggen #flickjox. Flickjox följde på så sätt med oss ut ur lägenheten, ut på webben och även ut i Visby och #almedalen. Och allt fler följde med på skämtet.

Jag har webben som plattform och som verktyg och det är därför inte alls konstigt att jag, efter nattens minglande, bokade domänen flickjox.com och pekades mot en landningsida. Under onsdagsmorgonens sändning av GMA satt jag upp Flickjox i WordPress och vid lunch sattes en sida upp som tog emot “invites”. Framåt Prime-mimglet började de första tweetsen utifrån nå oss och nu hade nya features i tjänsten fötts. Schematz, Folds, checkins och joxande.

Allt fler började rapportera om dessa features (och hitta på nya). En del försökte ilsket outa tjänsten och då kröp vi genast till korset och sa som det var. Alla som bad om en invite fick en, men invites fastnade (precis som med Google+) på inbjudningssidan, eller i en felsida som tydde på att tjänsten inte riktigt pallade med trycket.

Sakta, och under stor munterhet, skapades illusionen av att det fanns en tjänst. Eller sakta. Mindre än 48 h efter att Petter hade kläckt namnet i sin kommentar om e-postens existens år 2020, blev #flickjox ett trending topic på Twitter och strax efter stod det klart för alla att en invite på tjänsten var värd mindre än en isländsk krona, och att den, under natten ihopdiktade Folden alls inte gick att trada in mot bitcoins.

- Vad tar du mig för? Någon form av digital slampa?

Det borde vara den naturliga reaktionen när någon försöker ge dig en inbjudan till en tjänst du aldrig hört talas om och som låter som någonting som drömts ihop av ett gäng nördar som delar lägenhet och plötsligt når en ny form av intimitet. Det var Sofia Blomqvists omedelbara reaktion när hon blev erbjuden en invite.

Men så fungerar vi inte. Och vi som har levt i skämtet under de här två dagarna ber om ursäkt ifall någon inte såg humorn eller kände sig trampad på tårna när allt blev uppdagat.

Hade det inte hänt så hade väl nästa, logiska följd varit att det hade skapats en sajt som börjat sälja invites, eller om någon hade börjat dela ut falska invites med länkar till en phishing-tjänst (vilket faktiskt hände bara två dagar efter att Google presenterade Google+).

Kanske bör vi fundera lite på hur vi tar emot dessa tjänster? Hur viktigt är det att vara först med ett Google+-konto? Kanske har vi skapat ett nytt ord som kanske med tiden får en betydelse?